Goda förutsättningar för flockliv

Det är inte alltid lätt att vara flera. Gruppsammanhållning kan vara klurigt. Dagisgrupper, hundrastgårdens gäng, dina vänners eller familjens hundar kanske inte går ihop. Hundar må vara flockdjur, men vad är egentligen en flock ur deras perspektiv? Och hur kan vi hjälpa dem passa in och känna sig trygga tillsammans?


Flockdjur
Artfränder väljer att leva tillsammans då det gynnar deras överlevnad. Vargen, hundens urfader är ett exempel på ett flockdjur som håller hårt på flock och utomstående. Viltlevande hunddjur och ferala hundar (förvildade hundar som lever fritt men är komna ur domesticerade hundar) lever gärna i familjekonstellationer och kan ha ganska flyktiga förbindelser med utomstående hundar.

Våra husdjurshundar är också flockdjur men likt sina vilda kusiner önskar de en familj, en närstående grupp de delar vardagen med, en gemenskap som gynnar dem. Studier har visat att hundar verkar se på oss människor som familj, det är rätt unikt, vackert och bottnar i våran samevolution.


Lösa förbindelser eller riktiga vänner
Många trygga hundar med trevliga erfarenheter av artfränder kan hantera lösa förbindelser, men valet behöver vara deras. Oftast krockar det först om hunden anser relationen konkurrerande eller om miljön triggar osämja.

Om din hund inte klarar av ståhej i hundrastgårdar behöver det alltså inte vara din eller din hunds fel. Du kanske bara har en hund som föredrar en liten vänskapskrets med riktiga vänner framför förbipasserande bekantskaper.


Föränderliga grupper
En hundgrupp vars medlemmar varierar kan oroa vissa individer som önskar fasta förhållanden. Att ofta behöva presentera sig själv gång på gång, finna sin plats i skaran och lära känna varje individs personliga gränser och integritetsnivå kan bli påfrestande för en del. Andra älskar variationen och berikningen som olika hundtyper innebär. Det är olika, för hundar är olika. Acceptera din hund för den hen är.


Fasta grupper
En hundgrupp som är stabil, där samma medlemmar samspelar över tid, kan lättare leda till trygga relationer och en tajt vänskapskrets. Regelbundenheten i mötena om det så är på ett hunddagis eller på en organiserad hundpromenad gör att tillit och förståelse kan växa fram. Många hundar diggar det.

I en sådan grupp kan en hund hitta kompisar de klickar med. Som för oss handlar det mycket om personkemi, gemensamma intressen och förståelse. Ibland leker lika hundar bäst, andra gånger attraherar ytterligheter varandra. När din hund funnit en bästis så se till att de får träffas igen, och igen, så att vänskapsbandet kan flätas samman.


Acceptans
Om din hund inte trivs i grupp eller dissar dina vänners eller familjens hundar, så kan man ibland göra något åt saken. Om din hund känner sig otrygg kring okända så kan beteendeterapi behövas. Läs vidare så får du veta hur hovawarten Alfons fick orsak att uppskatta din vän labradoren Sigge.

Men alla är inte som Alfons och Sigge. Ibland får man bara acceptera läget och på så vis respektera sin hund. För hundar är inte automatiskt positivt inställda till andra hundar bara för att de råkar vara flockdjur. Det är klurigare än så, för sådana kan relationer vara.

Att försöka påtvinga någon en vänskap eller ett umgänge som inte uppskattas är inte speciellt hänsynsfullt och när man har med rovdjur att göra kan pressen leda till blodvite. Det gynnar varken den utsatta eller den som bitit. Så bespara din hund den erfarenheten. Alla är inte ämnade för varandra. Och det är okej.


Alfons och Sigge
Hovawarten Alfons hade länge njutit av sin mattes och hennes bästa kompis uppmärksamhet utan att behöva dela den med någon annan hund. Men så skaffade sig bästisen en hund. Till Alfons förfäran gjorde labradoren Sigge entré i deras liv.

Alfons ville verkligen inte ha Sigge på besök och helst inte gå hem till honom heller för den delen. Lek var det inte tal om och nåde Sigge om han försökte ta Alfons prylar eller lägga sig i soffan.

Det hela urartade en dag på bryggan när Sigge försökte tränga sig förbi Alfons. Man kan säga att Sigge blev tilltufsad och föll i plurret medan Alfons stod kvar i solen. Det var kanske inte meningen, eller så var det verkligen det. För det hela hade gått för snabbt för Alfons. Han hade inte sakta men säkert fått bygga upp en relation med sin nya ”vän” utan lite hipp som happ förväntades de också vara BFFs.


Åtgärderna
För att lösa läget backades bandet. Alfons gick slippa Sigge ett tag och sedan började Sigge och hans matte lägga roliga spår som Alfons fick lösa. Successivt ledde spåren hem till Sigge där skatten låg och väntade, en låda med smarriga godsaker. De gillade Alfons.

Därefter började de gå skogsrundor tillsammans, var hund på sin plats, inget krav på fysiskt umgänge, de bara njöt av en härlig stund tillsammans utan att någon trängde sig på bryggor eller så. Det var också trevligt.

Med tiden var det dags att gå kurs och som ny i klassen stod Alfons (som inte riktigt gillar många hundar på kurs) helst lite snett bakom den sociala Sigge i cirkeln. De andra hundarna hälsa glatt på Sigge och lät Alfons vara ifred, hans nya vän blev en skön distans till klasskompisarna.


Det hela blev bättre
Sakta men säkert blev de där två faktiskt vänner. För Alfons började se vitsen med Sigge och tillit hade vuxit fram över tid. Inte genom fria interaktioner och hoppsan hejsan-strategier, nej, motsatsen behövdes.

Det hela tog ett tag, sådana kan relationer vara. Det avgörande var att det gjordes på hundarnas villkor och mattarna fokuserade helt på att skapa trygga, trevliga träffar där Alfons fick orsak att uppskatta och ha nytta av Sigge.

Sedan dess har de varit och badat igen och Sigge trängdes absolut inte på bryggan. Idag får Sigge gärna sova över och sånt, dricka vatten och vila i soffan. Det fick han verkligen inte i början. Men det började ju lite fel. Det kan lätt bli så.

Skribent: Caroline Alupo

Ladda ner Petli för mer läsning, hundträning, kurser och mycket mera.