Ledarskap och Lönneberga

Hundar är som Emil i Lönneberga. Det är egentligen så enkelt, när det kommer till ledarskap. Det som är så viktigt, samtidigt så opreciserat. Vad handlar det egentligen om, hur gör man, hur gör man inte…? Bli Alfred. Simple as that!

Kloke gubben Pettson

En nära vän och kollega myntade konceptet. Gubben Pettson kan vi kalla henne. Inte för att hon är vare sig gubbe eller heter Pettson. Mest för att hon bor på en märklig liten gård omringad av rävar och vaktad av skogsväsen. Hon har även en ytterst karismatisk katt som sover i en docksäng som det säkert hoppas i tidiga morgnar. Min gubben Pettson är klok i allmänhet och hundklok i synnerhet. Hon kan saker om hundar bara hundar bör kunna. Hon vet till exempel att de är som Emil. Lika enkla och bottenlöst komplexa. 

Nog om Svens Nordqvists avkomma och åter till Astrid Lindgrens värld

Anton är lite läskig

Emil har en familj, hans flock. Familjen Svensson i Katthult. Flocken Svensson består av lite olika karaktärer. Stränga pappa Anton som ofta gormar, jagar efter, hötter och låser in. Han älskar Emil och kanske är det därför gör han dessa saker. Det kan vara hans sätt att bry sig, han kanske fostrades så och var utan möjlighet att göra på annat vis själv. Men det skapar rädslor i Emil. Pojken älskar sin pappa ändå. Barn är ofta sådana. Hundar med. Men i relationen finns ett avståndstagande från Emils sida. Han ryggar undan, aktar sig ibland, hissar upp syskon i flaggstänger ibland, ofta låser han självmant in sig i Snickeboa och begrundar saker. Han försöker lyda sin far, för annars… En sådan husse/matte dyker ofta på problem i samspel med sin hund. Rädslor skapas hos hunden, vilka tar hundiga utlopp och ställer till det.

Alma är lite mesig

Sen har vi Emils väna mor Alma, hon som i tysthet skriver ner Emils hyss i sin blåa bok. Kanske ett sätt att undvika att konfrontera dem. Alma, den milda famnen som alltid förstår. Bevare mig väl mässar hon ofta och ser bekymrad ut på ett sätt bara nasse i nalle puh kan klå. Alma som alltid villkorslöst försvarar sin son när han har det hett om öronen. Som en mor bör. Alla behöver vi en Alma i vårt liv. Hundar behöver att vi är Alma för dem titt som tätt. Men det är inte självklart Alma vi ställer oss bakom när vi behöver försvaras, det är inte Alma vi glada i hågen drar med oss på äventyr, det är inte Alma vi springer snabbast till om hon visslar in oss. Det är Alfred.

Alfred är precis lagom

Alfred. Emils bästa vän och Katthults reslige dräng. En praktisk och redig karl. Stolt, hederlig, genuint engagerad. Axlar som en ladugårdsdörr och ett leende som smälter de flesta. Även han försvarar Emil, även om det genererar näsblod. Han sätter Emils bästa främst. Ibland innebär det att resonera pojkspolingen till sans, ibland innebär det att sitta rygg mot rygg och titta på stjärnorna, ibland leder det till att han dumpar den trånande Lina för att dra och bada med pojken. Alfred förstår Emil utan att alltid hålla med, beskyddar utan att ömka. Tar roliga initiativ som kittlar Emils äventyrslust, initiativ som leder till ljuvliga minnen för livet. Alfred gödslar deras relation med kärlek. Han stöttar och ser Emils intressen. Och hur mycket lintotten än ställer till det, hjälper drängen honom att sopa upp.

Du och jag Alfred...

Du och jag Alfred, du och jag. Sen Pettson drog den här liknelsen för mig, kan jag inte sluta säga just så till mina hundar. Vi är varandras Alfred och Emil. Alfred har lyckats med den perfekta balansen som förebild och vän. En balans som alstrar en relation i vilken Emil vill vara lyhörd, vill ledas och guidas. Han gör inte som Alfred säger för annars…. Han gör inte som han säger för att slippa en besviken blick…. Han lyssnar för att han vill. För att det gynnar honom. Det är precis vad vi vill åstadkomma i relationen till våra hundar.

Vi behöver tar roliga initiativ som ökar viljan att följa, vi behöver sätta vänliga och tydliga ,snarare är hårda, gränser när de behövs och alltid ur kärlek. Vi behöver inte bara spendera tid med våra hundar, vi behöver vara närvarande under den tiden. Alfred lyfter Emil, ibland tummar han på sina behov och trotsar sina rädslor för Emils skull. Det finns kärlek och välvilja i det. Huvudingredienser i ledarskap. Resultatet blir att Emil är honom hack i häl, han vill lyssna, han vill guidas och han vill vara nära.

Så var Alfred för din hund. Eller gubben Pettson för den delen. Det verkar funka minst lika bra.

Skribent: Caroline Alupo

Ladda ner Petli för mer läsning, hundträning, kurser med mera.