Om hundars zoner

Det är osynligt för oss men ytterst märkbart för våra hundar. Det handlar om mitt, om ditt och ingens. Om hundars zoner.

Vid vargarnas matbord                                                                                                                         

När vargar fäller ett byte gör de det tillsammans. Men när det är dags att käka så sliter de av varsitt stycke och sprider ut sig. Benpipan tillhörande en varg ligger i den vargens zon som magiskt bildas när han har köttstycket mellan sina framben. Allt i hans zon är hans, har man inte en dödslängtan så håller man sig borta. Om vargen däremot reser sig och lämnar zonen för att återgå till buffébordet och hämta en bättre bit, ja då är det fritt fram för då är hans rester ingens. Om en annan individ lunkar fram och drar med sig den benpipan och lägger sig en bit bort så ryker ingen päls för den sakens skull. Och likt magi har en ny zon upprättats.

Vett och etikett

Benhårt sitter detta förhållningssätt i våra hundar. Det handlar om vett och etikett, om hänsyn och respekt för andras ägodelar. Det handlar också om självbevarelsedrift, vem vill bli tilltrasslad i nyllet i onödan? Vargar är noga med kodexen och snatteri uppskattas sällan, men kan tolereras av valpar och om käk finns i överflöd. Därför fäller de helst flera eller stora bytesdjur.

Kulturkrock

Bland oss människor råder på sätt och vis namnlappar. Lillebrors nya radiostyrda bil är hans, det vet man. Och oavsett var den står och var lillebror befinner sig så frågar man innan man lånar. Vi kan alltså lägga ifrån oss saker och de laglydiga håller fingrarna i styr. Den här väsentliga skillnaden är en ”kulturkrock” hundar och människor emellan. Hundar snor sällan saker ur händerna på oss, men har vi lämnat en bulle på köksbänken är det okej att ta för sig enligt dem. De gör inget olämpligt eller felaktigt när de tar för sig enligt deras lag. De är artiga som väntar tills vi gått. Självklart kan hundar lära sig våra seder, men det är lika viktigt att vi förstår deras.

Det handlar om förståelse

Att peka på de för hunden smarriga gympadojjorna och deklarera ”De där är mina oavsett var de ligger” funkar inte. Att vi sedan pekar på en tennisboll och säger ”Den är din” kanske känns pedagogiskt men för hundar mumlar vi massa goja och pekar på saker. Om du däremot sätter dig på golvet, har skorna i famnen och skyddar dem (genom att peta in dem under dig och med din kropp parera hundens försök utan hot, morr eller våld) då slutar jycken norpa dojjorna. För det förhållningssättet, den kommunikationen är logisk för hundar.                                                             

Nu kan vi inte gå och konka på allt vi äger som våra hundar inte får ta. Det finns byrålådor. Och självklart finns det andra lösningar på våra kulturkrockar. Men detta inlägg handlar inte om lösningar. Det handlar om förståelse. För innan vi försöker ändra på hundars vis så behöver vi förstå deras seder. Vi behöver respektera våra hundars kulturarv.

Skribent: Caroline Alupo

Ladda ner Petli för mer läsning, hundträning, kurser och mycket mera.