Hundträning: Från godismutor till inlärda signaler

Välkommen till en resa in i hundträningens spännande värld, där vi utforskar hur man fasar ut handsignaler, lär hunden att förstå våra ord och hur man uppnår stimuluskontroll. Det handlar om mer än bara att lära hunden något nytt – det handlar om att skapa en djup förståelse för uppgiften och trimma upp samspelet mellan dig och din hund. Så läs på och ta hundträningen till en ny nivå av precision och samspel!

En ung pojke ger sin hund en handsignal under träningen i köket, med fokus på positiv förstärkning och verbala signaler för bättre samsoel och kommunikation.

Gör din hund som du säger, men bara så länge hunden vill, då har vi lösningen!

Så använder du frisignalen korrekt

När du har lärt in ett beteende, och din hund utför det medvetet oftare än inte när du ber om det, vill du vara noga med frisignal (ex. varsågod, fri eller okej). En frisignal avslutar momentet och meddelar din hund när det är okej att göra annat. Slarvar du med frisignalen kommer din hund att lägga sig när du ber om "ligg" men resa sig och testa andra beteenden eller gå därifrån när hunden själv anser det passande, vilket kanske inte överensstämmer med din avsikt. Så håll hårt i rutinen:

  • "Sitt" – hunden sätter sig
  • "Bra" + belöning
  • "Varsågod" (som bryter momentet).

Bjuder din hund på en rad beteenden så fort en belöning är i sikte, vacker tass, snurra runt, sitt, ligg, i en enda salig röra? Här kommer lösningen:

Så uppnår du stimuluskontroll

Inom hundträning innebär stimuluskontroll att din hund har lärt sig att bjuda på ett inlärt beteende när du ber om det, som att sitta när du säger "Sitt". Hunden ska sålunda inte bjuda på beteendet bara för att få en belöning, utan hunden bör vänta på din signal. En hund med stimuluskontroll för ett visst beteende gör det inte slumpmässigt, utan inväntar din signal.

Du uppnår stimuluskontroll genom att inte belöna (vare sig med beröm, lek, godis eller uppmärksamhet) om din hund utför ett beteende du lärt in utan att du bett om det. Du belönar däremot rikligt när hunden utför det på din signal. Stå framför din hund, ge snabbt om ett "Sitt", sätter sig hunden belönas hunden, avsluta med frisignal.

Bjuder hunden kvickt på andra förmågor ni övat på, struntar du i det, inget belönas. Sedan säger du "Snurra" (om ni övat in det på signal), snurrar hunden vankas det belöning, men spontana snurr får ingen konsekvens alls. På detta vis trimmas stimuluskontroll upp.

Behöver din hund hjälpande guidning (godis i handen) för att ex. stå, gå fot, stanna kvar eller lägga sig? Vill du hellre lära in momentet på verbal signal, dvs. ett ord? Här kommer lösningen:

Handsignaler vs. verbala signaler

I hundträning används både handsignaler och verbala signaler för att kommunicera med hunden. Handsignaler är visuella tecken, som en handrörelse för "Stopp", en framskjuten stopp-hand, en höjd lätt knuten hand för "Sitt", eller en svepande rörelse mot marken för "Ligg". Verbala signaler är ett ord eller en vissling.

Kom ihåg att hundar inte föds med förståelse för mänskligt språk – vi måste lära dem vad våra ord betyder genom att associera dem till inlärda beteenden. Konsekvens och trevlig tydlighet är viktiga här.

Så går du från guidning till handsignal

När du lär din hund ett nytt beteende, använder du guidning med hjälp av en belöning för att föra hunden till rätt position. Den här guidande handrörelsen blir sedan en naturlig handsignal som visar hunden vad som förväntas. Så istället för att exempelvis ta en hand och föra den runt hundens kropp för att hunden ska snurra, börjar du peka utan belöning i handen. Om hunden följer med i rörelsen belönar du i efterhand ur din andra hand. Din pekning är nu handsignalen för att snurra. När hunden har förstått beteendet och utför det säkert och ivrigt på handsignal, är det dags att introducera din verbala signal.

Så väljer du effektiva signaler

Det är viktigt att noggrant välja dina signalord. Signalen bör vara tydlig och inte förväxlas med vardagliga ord. Använd din röst på ett sätt som sticker ut – lite gällare än vanligt brukar vara bra. Till exempel är ett glatt "Kooom Hiiiit!" mer effektivt än "Ludde, hit, Ludde kom nu".

Skapa gärna en ordlista över de verbala signaler du vill använda med din hund. Var sedan listan trogen. Ändrar du ord eller uttalet titt som tätt blir det svårt för din hund att göra rätt.

Koppla signal till beteende

Innan du lägger till en verbal signal som först sägs medan hunden utför momentet, är det viktigt att hunden redan kan beteendet ni övar på när du ger handsignalen. Vi vill undvika att förvirra hunden när vi börjar ta bort handsignalen, mer om det nedan.

Så fasar du ut handsignaler: steg-för-steg

  1. Handsignal-beteende-ordet: Börja med att säga det valda ordet, som "Sitt", samtidigt som hunden utför beteendet på handsignal. Visa alltså handsignalen, när hunden satt sig säger du ”Sitt”. Upprepa detta tills hunden starkt kopplar ordet med beteendet.

  2. Ordet-handsignal-beteende: Avancera genom att säga "Sitt" strax innan du ger handsignalen. Om hunden sätter sig när du säger "Sitt", kan du ta bort handsignalen och belöna hunden.

  3. Fasa ut handsignalen gradvis: När kopplingen är stark kan du börja säga ditt valda ord, samtidigt som du successivt minskar handsignalen som följer. Detta hjälper hunden att fokusera på ditt ord då handsignalens hjälp minimeras. Till exempel kan du gå från en tydlig handrörelse mot marken för liggposition till en subtil pekning, sedan en nickning och en blick mot marken där du vill att hunden ska ligga. Samtidigt som du minskar ner handsignalen på detta vis tragglar du in ordet.

För "Stanna" kan du låta den tydliga stopphanden bli en subtil pekning, som med tiden får övergå till att du höjer bröstkorgen medan du pekar lite längre, innan du tar bort pekningen helt. Därefter räcker det att höja ögonbrynen. Igen har du tragglar in ordet ”Stanna kvar” under tiden.

  1. Endast ordet: Om du har tränat ordentligt och din signal varit tydlig och markant, är du snart i mål! Hunden reagerar nu på den verbala signalen innan du ens börjar ge handsignalen. Sker detta är det dags att helt ta bort handsignalen. Repetera tills hunden reagerar på ordet utan någon visuell hjälp. Tänk på att du kanske måste backa en bit i träningen, förenkla genom att gå tillbaka till steg 1-2, om du tränar i en ny miljö med många störningar. Sviktar din hunds utförande ska du alltså återgå till att hjälpa till lite med handsignalen igen om miljön är mer krävande.

  2. Tjata aldrig: En viktig tumregel är att aldrig säga ordet två gånger. Säger du ”Sitt”… ”Sitt”… ”Sitt sa jag ju” och hunden sätter sig och får en belöning så har du övat in signalordet ”Sitt”… ”Sitt”… ”Sitt sa jag ju”. Skippa det. Tjata inte in det, utan förenkla om din hund inte presterar. Det är aldrig hundens fel, du har bara råkat gå för fort fram i träningen.

Att uppnå stimuluskontroll, komma ifrån handsignaler och lära in verbala signaler kan tyckas svårt. Men har du en gång lyckats har du lärt dig ett vinnande koncept för dig och din hund. Träningen ger dessutom din hund en tankenöt, vilket alltid är givande.

Du får också en uppmärksam hund som väntar på dina signaler, är mottaglig och har god förståelse för de moment ni tränar på. Dessutom får du en effektiv kommunikationsmetod med din hund. Lycka till med träningen och ha roligt!

[Så får du en lugn hund i offentliga miljöer] och [Boosta din hunds motivation: höj ditt värde!] är ytterligare artiklar som ger dig en fördjupad kunskap om hur du lyckas med hundträningen!

Skribent: Caroline Alupo

Skriven av: Caroline Alupo

Caroline Alupo är Petlis medgrundare. Hon har en magisterexamen i etologi och är även utbildad hundtränare och hundpsykolog. Hon har 19 års erfarenhet som professionell hundtränare. Läs mer om Caroline här.

 

Din personliga hundtränare i mobilen

Petli är appen där du i ett roligt format kan träna din hund, få personlig coachning från hundexperter, träffa likasinnade i ett varmt community och exklusiva rabatter på fantastiska produkter.

Föregående
Föregående

Boosta din hunds motivation: höj ditt värde!