Tik eller hane? Om könsskillnader hos hundar
Det sägs att kvinnor är från Venus och män är från Mars. Men hur är det egentligen med våra hundar? Finns det fördelar med något av könen och har könet någon betydelse ur ett emotionellt och beteendemässigt perspektiv?
Utseendemässiga drag
Den slående och största skillnaden mellan tikar och hanar är ofta storleken och utseendet. Hanar är vanligtvis både högre och kraftigare byggda. Skallen är oftast bredare och bringing grövre. Hanar har helt enkelt mer maskulina drag. Till utseendet är tikar i regel nättare och mer graciösa. Förr ansåg man att hund-töserna inte var lika snabba, svagare och mindre uthålliga i jämförelse med hanarna, men i dag stödjer inget den fördomen. Trots det är tikar aningen underrepresenterade på tävlingsbanan, men det har ingenting med kroppsstorleken att göra, mer om hormonella skillnader.
Väsentliga hormonella olikheter
Efter storleksskillnaden finns det väsentliga hormonella olikheter som i sin tur stimulerar olika könsbundna känslor och drifter. Innan könsmognaden slår till och hormonell utveckling sätter igång är hanar och tikar relativt lika på många plan. Efter könsmognaden skiljer de sig mer åt. Detsamma gäller många däggdjur.
Tikarnas löp och påverkan på deras beteende
En avsevärd skillnad är att könsmogna tikar löper cirka två gånger om året. Inför, under och efter löpet pendlar hormonnivåerna. Hos vissa tikar är det väldigt märkbart medan andra lättsamt seglar igenom sina löp. Precis som hos oss människor är det individuellt. Det vanligaste är dock att tikens mående, ork och humör påverkas. De kan pendla mellan att vara väldigt keliga och inbjudande till att ta avstånd och vilja vara ifred. De kan skifta i sina prioriteringar och plötsligt bara vilja vara hemma (nära lyan), i perioder kan mat vara jätteviktigt och i ett annat skede verkar kosten helt ointressant.
Hormoncykeln kan få det att svänga
Hormonerna kan också påverka de fyrbenta damernas uthållighet och kraft. För att inte tala om skendräktighet med oro, bäddande, kanske grävande mitt på golvet och moderskänslor för exempelvis en leksak eller gosedjur. En del tikar får till och med mjölk i juvren. Det kan vända upp och ner på vardagen för alla inblandade. Den hormonella cykelns påverkan på våra tikar är en trolig orsak till varför tikar är aningen underrepresenterade på tävlingsbanan. En kastration kan dämpa svängarna, men det är dyrt att kastrera en tik i jämförelse med en hanhund.
Tikar mer omvårdande än hanar?!
I det vilda hade tikar stått för stor del av ungvårdnaden, även om hanen är delaktig i viss utsträckning, speciellt när de små bli större och ska skolas i jakt och vakt. Men denna väsentliga skillnad gör att tikar tenderar att vara mer omvårdande och omsorgsfulla. Det betyder inte att hanar är känslokalla eller arroganta eller att tikar alltid är keligare. Biologin är aldrig så enkel. Och vi bör vara medvetna om att drifterna är lika i hundens urfader och dagens sällskapshundar.
Domesticeringens effekt på könsprägeln
Hos de sistnämnda, våra sällskapshundar, är dock individ och personlighet mer avgörande för beteendet. I vår moderna värld får domesticerade hundar inte leva ut sin natur som förr, därför är inte heller könsskillnaderna så markanta som hos hundens vilda urfader. Könsprägeln minskar utseendemässigt och mognadsprocessen bromsas eftersom våra hundars levnadsmiljö inte bidrar till en naturlig mognad. Ingen flyttar hemifrån, få parar sig och skaffar egna små.
Hanhundar mer rymningsbenägna
Biologer menar att vissa djur tar till särskilda strategier för att säkra att just deras gener sprids och överlever. Det kan till exempel förklara varför hanhundar ofta är mer rymningsbenägna än tikar. Tikar må påverkas av sina hormoner 2-3 gånger om året, men hanar är konstant påverkade av sina hormoner. Om en tik löper inom ett par kilometers radie från en okastrerad hanes nos pumpas testosteronet igång och viljan att hitta henne växer sig stark. Rymning är ett "problembeteende" som är relativt lätt löst (genom kastration) om det är hormoner som driver beteendet.
Naturlig konkurrens: skillnaden mellan tikar och hanar
Tikar å andra sidan är förprogrammerade att stanna i hemområdet och hålla koll på lyan, vakta den mot inkräktare och bjuda in ståtliga hund-karlar på middag och kel om tiden är inne. På vägen till festligheterna riskerar könsmogna hanar att träffa på andra sådana, och då finns en självklar och naturlig konkurrensdrift kring vem som ska få para sig. Hos vissa av våra husdjurshundar lever dessa drifter kvar.
Vilket kön har lättare att ta till aggression?
En del hanar tar läget på stort allvar och utmanar andra hanar när tikdoften slår upp i nosen. Andra bryr sig inte nämnvärt och viker undan om någon bröstar upp sig. Att hanar har större risk för aggressionsproblem stämmer inte. Idag ser forskare inga samband mellan testosteronhalter och aggression hos hund. Det finns en sanning i att hanar kan ha en konkurrerande ådra i sig. Det är fullt naturligt. Så om en hane endast riktar aggression mot andra hanhundar och bara när tikar löper i närområdet kan kastration vara en effektiv lösning. Men det är sällan hela lösningen.
Olika kiss-rutiner för tikar och hanar
Andra sätt tikar och hanar skiljer sig åt är i sina kiss-rutiner. Hanar vill oftast nosa länge, lyfta på benet titt som tätt, gärna mot något upprest. Därefter ska det sprättas så att doften sprider sig. Det tar tid att rasta en hanhund. Tikar går vanligtvis ut, sätter sig och tömmer blåsan. Snabbrastade och smidiga på så vis. Kring löpet kan de urinmarkera och vill då sätta sig och småskvätta flera gånger om på promenaden. Donnorna lägger ut ett pärlband av goda dofter hanen kan följa.
Rasvariationen påverkar än mer
Förr trodde man även att hanar hade ett större vaktbehov än tikar. Att de patrullerade, markerade och försvarade reviret. Och i sin ursprungligaste form stämmer det delvis. I vilt tillstånd bör mamma-tiken och ammorna hålla sig kring lyan, medan de största hanarna och några kraftfulla tikar håller koll och driver bort inkräktare. Detta gäller kring valpning och vid ungvårdnaden, inte året om. I dag är våra domesticerade husdjurshundar stöpta i över 300 olika former (godkända raser och rasvarianter) och deras naturliga levnadssätt har tvättats ur dem till viss del. I dag är det snarare rasens ursprungliga göromål som avgör vaktdriften än hundens kön.
Vissa tikar är mer maskulina
Spännande forskning visar att tikar som legat mellan två hanar i mamma-tikens livmoder blir mer haniga än andra tikar. Det kallas prenatal androgenisering och kan ske då testosteron kan färdas mellan fostersäckarna och påverka intilliggande foster. Fenomenet gör att det alltid kommer att finnas mer androgyna hundar som spränger könsnormerna. Tikar som lyfter på benet när de kissar till exempel. Det är alltså inte så svart eller vitt som man först kanske tänker sig.
Skriven av: Caroline Alupo
Caroline Alupo är Petlis medgrundare. Hon har en magisterexamen i etologi och är även utbildad hundtränare och hundpsykolog. Hon har 19 års erfarenhet som professionell hundtränare. Läs mer om Caroline här.
Din personliga hundtränare i mobilen
Petli är appen där du i ett roligt format kan träna din hund, få personlig coachning från hundexperter, träffa likasinnade i ett varmt community och exklusiva rabatter på fantastiska produkter.
